astrea

Jag satt hemma hos Lina o kom på att jag snart skulle bege mig hem. Skulle jag gå ensam eller tvinga Lina o Kristan att följa mig en bit? Efter en tids tänkande bestämde jag mig ändå för att gå ensam genom natten. Det var underbart att gå genom stan när ingen annan var ute. Helt knäpptyst kunde man gå o fundera på precis vad man ville( jag "panik"-smsa dock med Linnea och Henke när jag gick över Gubbholmen...).

Fantasier o tankar flög in på helger som har gått med nya goda vänner o jag blev varm innombords.
  







Tack för att jag har fått lära känna er och för att ni finns i mitt liv.

Jag fostra vill min kärlek så
att den må likna solens ljus,
som famnar allt vad den kan nå
från rymdens klot till minsta grus
-Karin Boye

PEACE